Jag kan väl börja med att säga att min biologiska pappa dog våren 1994,

så jag kände honom inte så länge, tyvärr.

Innan det hände så hade redan jag mina två äldre systrar och min mamma flyttat till en egen lägenhet
dvs. de hade separerat.

Efter att min biologiska pappa hade dött så hittade min mamma en ny sambo som vi sedan flyttade in hos,
han hade tre barn från ett tidigare förhållande.

Sedan dess så har vi bott tillsammans med mamma och min nuvarande styvpappa som jag kallar för pappa i dagens läge, när jag var liten var det "Läffää" som gällde, haha ;)
Han är en mycket snäll och underbar männsika.

Min mamma är den mest underbaraste människan på jorden, hon har lyckats uppfostra 6 barn nästan
på egen hand eftersom min styvpappa jobbade väldigt mycket.

Jag kan prata om allt med min mamma och kan nog kalla henne min närmaste vän.

Hon har alltid funnits där för mig och alltid älskat mig för den jag är, vilket jag är evigt tacksam för.

Visst hade det varit intressant att veta hur livet skulle ha sett ut om min biologiska pappa levde men
detta är mitt liv och jag skulle inte vilja byta ut det för något i världen.

Tack mamma och pappa för att ni alltid står med öppna armar och välkommnar en när man inte vet
vart man ska ta vägen <3